magdalenita

Klicka på bilderna för att se i större format. Eva, Toni och Moli.. eller carlos som han heter.. Här på bilderna har vi fortfarande roligt. Sedan drar Moli, Toni och marcel börjar tjafsa om något och Toni drar utan att säga hej då till mig. Jag blev såklart asförbannad och ledsen. Toni är lite av en struts som Peter fint beskrev det igår. När han blir arg gömmer han sig tills det att han inte är arg längre. Och då gömmer han sig för alla inte bara den han är arg på. Han drog från klubben på lördagnatt och i tisdags hörde han av sig till mig. Helt normalt, som om inget hade hänt. Jag var ju inte arg på dig ju. Ja just det ja. Och hur skulle jag kunna vet det när han inte svarar i telefonen eller på mina meddelanden. Jag har ett väldigt hett temperament och har skrikit och bråkat sedan jag föddes. Han bråkar aldrig med någon. Problemet här är också att det går över väldigt fort när jag blir arg så i tisdags när de här tre dagarna hade gått så var jag ju inte arg längre. Han vinner på sitt strutsbeteende den lilla skitungen.

I torsdags berättade Toni att han varit såhär hela livet. Ett exempel är när han var 10 år och blev arg på sina föräldrar. Han tog helt enkelt nyckeln till lägenheten i Sitges, packade sin lilla väska och åkte dit i tre dagar. Stackars föräldrarna letade överallt. När han inte var arg längre tog han tåget hem igen. Kan han ändras tro? Eller är det här något som helt enkelt följer med paketet toni.. Vet inte om jag klarar av det.

När jobbsökandet inte gått som väntat och pengarna börjat sina så var jag faktiskt tvungen att börja jobba igen så i veckan har jag jobbat på en cancerkongress och nästa vecka blir det bokmässa. Inte så tokigt faktiskt. Variation är roligt. Och storasyster var här för kongressen så då kunde jag träffa henne mer än jag gjort annars. Igår jobbade jag också ett par timmar på Hotel Arts och dirigerade en grupp människor till en restaurang. Jag stod nere i dörren och hjälpte de in i taxis och sa till taxichauffören vart han skulle åka. Jag får de sjukaste jobben. 3 timmar där och 65 euro. Sådana här jobb finns inte i Sverige, eller hur?

Hotel Arts är ett av Barcelonas lyxigaste hotel och det var riktigt flådigt måste jag säga. Jag ville knappt gå ut från toaletten efter mitt besök där. Fick lite kleptomanångest där inne och ville sno alla handdukar och tvålar och grejer men lyckades hålla fingrarna i styr. Tänkte nämligen söka jobb där.

Sushilunch idag med Mau och Mayka. Buffé för 8E och jag är fortfarande mätt, sex timmar senare. Sedan spenderade vi ungefär 2 1/2 timme på Fnac i ett försök att byta mobilleverantör. Vi gjorde ett försök för några månader sedan men då skulle de ringa oss när vår nuvarande leverantör godkännt bytet, vi väntar fortfarande. Så espanish. Nu är det ju självklart mitt fel också eftersom jag inte gått och klagat och tjatat men ändå så typiskt. Igår gick det dock inte att förtränga längre, mobilabonemanget måste bytas snarast. Räkning för förra månaden, 193E. Jag snittar alltid runt 150E i månaden. Och då ringer jag ändå nästan aldrig. Spanien måste vara det dyraste landet i Europa att ringa i. Men nu har jag skaffat ett grymt nytt abonnemang, om allt går som det ska. Och en ny telefon Nokia N70 som jag fick gratis. Jag ville egentligen ha Nokia 7373 som är den nya varianten av den jag nu har. Den är så rosa och fin men för dyr för mig just nu.

I morse när jag var och hämtade ut min lön på agenturen så berättade ekonomisnubben att hans mormor hette Magdalena. Det är konstigt det där, sa jag. Vadå? sa han. Att alla spanska killars mormor heter Magdalena. Varpå hans kinder sakta intar en lätt rodnad. Asså, det var inte menat så.. jag lovar. Haha.. Jag har varit på ett väldigt rethumör hela dan.

Jag har kanske ett jobb på gång.. Finally. Tror jag ni att jag passar att jobba här? Om jag bara kan få in en fot någonstans. Bara en början. Snart måste det väl vara min tur.

Men för att vara ärlig så har jag väl inte jobbat ihjäl mig för att få ett jobb heller. De senaste två månaderna har varit minst sagt lata och nu väntar jag på att höra från det här företaget. Så medans jag väntar, när jag borde skicka ansökningar för andra jobb, så ägnar jag mina dagar åt att läsa Harry Potter, gå på gymmet, läsa bloggar och se tv-serier.

Jaja, nu drar jag iväg till gymmet igen. Det är roligast att gå dit den här tiden för då är det mest folk. För mig som extrem tävlingsmänniska är det iaf det bästa. När du springer där på löpbandet så kan du ju inte springa saktare än personen bredvid, och du kan ju inte ge upp innan denne heller. En ständig tävlan. Oftast vinner jag. Fast segern är inte lika härlig som om förloraren faktiskt vetat om att den förlorat. Fast vid maskinerna är det omöjligt för mig att vinna. Vinna där gör man bara om man måste lägga på mer vikt än personen innan. På mitt gym är det nog 80% killar som tränar så jag jag har inte så mycket att komma med där.

Well, off I go.