magdalenita

Carles och hans kompis Vivi har en överraskning åt mig imorgon kväll, från halv tio till ett ungefär! Åhh va spännande. Det är säkert en konsert eller nåt sånt. Jag ska inte börja surfa runt kolla  vad som händer i Barcelona imorgon. Typiskt mig annars, jag är så jäkla nyfiken, (och listig=), att jag lätt kommer att gissa mig till det och då är det ju förstört.

Ikväll har jag varit på gymmet och kört vattengympa. Låter kanske tantigt men så grymt roligt. Killen som har passet är väldigt charmig och rolig. Varje gång jag gått så har jag skrattat oavbrutet medans jag plaskat omkring. Man skulle nog kunna säga att jag är en stämningsbrytare i bassängen för på slutet av passet så verkar alla ha lika roligt som jag. Dessutom så är det väldigt jobbigt. Man tränar hela kroppen och det känns vill jag lova.

Jag har tänkt på det där med skratt den senaste veckan. Det verkar vara mitt kännetecken, att jag skrattar mycket. Men gör inte alla det? Eller är det nåt speciellt med mitt skratt? Eller är det bara det att jag skrattar så förbaskat högt och så förbaskat ofta som gör att folk alltid beskriver mig som hon som skrattar. Min chef på Åhlens sa till mig att hon aldrig behövde undra över var jag var, det var bara att lyssna och följa skrattet när jag var med nån kund ute i butiken. Och Mayka sa förra veckan att man hörde över hela Plaza Reial om jag var inne på Club 13. P har mer än en gång hyschat mig och jag har mer än en bild av mig själv när jag ser ut som nedan..



Nära till skratt nära till gråt. Det känns bra.