Deprimerande tisdag

Ja.. vad säger man. Vissa straffar gud med detsamma. Jag skulle aldrig ha sagt igår att det bara var att stå där och casha in. Jag har tydligen tjänat för mycket pengar så nu har de inte råd att ha mig anställd mer. Jaha där rök mina extrapengar. Jäkla typiskt. I mer än ett år har jag jobbat där. Jag kan lätt få ett liknande extrajobb men det här var så bra för jag jobbade för två ställen samtidigt.. = dubbelt betalt. Stängs en dörr så öppnas väl en annan får jag hoppas..

Var så seg igår efter jag jobbat så jag gick hem på en gång. Alla undrar vad det är med mig nuförtiden, men jag är så less på nattlivet. Det är samma sak varenda gång. Samma människor, samma musik och det händer samma saker. hmm.. är på lite dåligt humör idag, kanske märks.

Har låtit Zahiren (Paulo Coelho) vänta ett par dagar. Kunde inte koncentrara mig, så fort jag tog upp boken så började tankarna vandra iväg åt andra håll. Imorse så tog jag upp den igen och slutade inte läsa förrän den var slut. Jag älskar dagar som är så. Bara en bok. Andras klipska tankar som får mig att ifrågasätta mig själv, mina val och mitt liv. Och som får mig att drömma. Det enda som drar ner en bra bok är att den slutar. Jag känner mig alltid lite sorgsen när en bok slutar, liksom lite tom. Berättelsen tar ju inte slut där, den fortsätter ju. Jag kommer aldrig förstå de som inte tycker om att läsa. Jag skulle aldrig klara mig utan hela den här fantasivärlden. Den utmanar mig, får mig att känna, minnas, uppskatta, sörja och så mkt mer.

I författarens kommentar längst bak i boken nämner han sin svenska vän Agneta Sjödin. he?! När jag läste det fick jag nån minnesbild av att jag sett dem sitta bredvid varandra på en bild i Aftonbladet. Har inte bestämt mig för om det här gör att min respekt för författaren sjunker eller att jag är tvungen att se Agneta Sjödin ur ett annat ljus. Tål att tänkas på.

Vad ska läsas härnäst? tips tack..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback