Intelligent?
Man kan inte vara "duktig" på ett IQ-test. Ens IQ är medfödd, och ålder spelar inte heller någon roll. Det är en sanning med modifikation dock, man kan enligt vissa "träna", eftersom många IQ-tester är utformade på samma sätt, och på så sätt öka sin poäng med uppemot 10%. Det betyder såklart inte att man blivit "10% smartare" utan bara att man utnyttjar att ett IQ-test aldrig kan vara perfekt.
Gör du Mensas prov så är det en psykolog som väger ditt "rå-resultat" på provet mot din ålder, utbildning och andra saker som kan påverka. Som exempel så kan en 40-årig doktor som får 19 av 20 rätt på provet bedömas ha en IQ på 129 medans en 10-åring som fick 8/20 bedömas ha en IQ på 145.
Jag har själv funderat på att det skulle vara kul att göra Mensas test. Har gjort en hel del tester på nätet osv och då ligger jag där runt 130-strecket ganska konsekvent (Mensas intag, 98:e percentilen, är en IQ på över 131 om jag minns rätt). Men om jag nånsin gör det så kommer jag att hålla resultatet för mig själv oavsett resultat. Vi svenskar är ju ett av de mer blygsamma folken i världen, och då gäller det t.o.m saker som verkligen är prestationsbaserade, men det är en sak. När det gäller IQ, som är medfött och inget du har "arbetat dig till", så blir det mer eller mindre som att gå omkring och skryta med att du har vunnit på lotto.
Om jag gör ett Mensatest och når ett högt resultat så kommer ni nog att få höra det! Att man inte kan "arbeta sig till" det är ju det som gör det roligt. Det är lite som när man gjorde bättre ifrån sig på högskoleprovet än alla pluggisarna i klassen. Revanch och ett bevis på att du inte är dum, trots att du sög i skolan...
Fast det är ju så jag ser det, och om jag skulle jag göra ett Mensatest och nå ett högt resultat så är det ju bara viktigt för mig. Inte för någon annan. Det är ju ingen merit i sig.
Nå, smartskaft. Om jag säger att ni bägge har helt fel, är det någon av er som vågar ta en debatt med en helt vanlig plugghäst/sportfåne/nörd/partyprisse?
Jerry, posta vad du tycker istället för att ragga en "debatt". För det finns inget värre än folk som vill debattera mest för debatterandes skull.
Kom igen, antyder man att man har 130 i IQ samtidigt som man sprider en massa felaktigheter så har man fan gjort sig förtjänt av en spydig kommentar.
Visst föds vi med en "teroetisk maxkapacitet" och olika fallenheter för att utnyttja denna kapacitet. Men inte ens Einstein använde någonsin sin hjärnas fulla potential.
Varför tror du Robert att IQ är kopplat till din ålder om IQ är något som är konstant sedan födseln?
hahaha.. "ligger jag där runt 130-strecket"
"Men om jag nånsin gör det så kommer jag att hålla resultatet för mig själv oavsett resultat."
Våga skryta lite nu.. Kom igen. Lite stolt är du allt. Robert, vem du nu än är..
Vart skrev jag att IQ är kopplat till åldern? Läs om Jerry.
Jodå Magda, nog är jag allt lite stolt. Men bara i hemlighet ;)
Två personer gör ett IQ-test. Den ena är 40 år. Den andra är 10 år. 40-åringen får ett bättre resultat, men 10-åringen bedöms ändå ha en högre IQ.
Känns det igen, Robert?
I din hjärna Robert har du en massa neuroner. Hur din intelligens är beskaffad är direkt avhängig mot hur dessa neuroner har kopplat ihop sig med varandra.
I ett tidigt skede finns där en oändlig massa kopplingar, men för varje millisekund som går dör en neuronerna bort utan att ersättas. Och de tar med sig en massa kopplingar i graven!
Men vilka neuroner dör och vilka överlever? Svaret är enkelt. De neuroner du använder klarar sig i större utsträckning, samtidigt som kopplingarna dem emellan "förstärks".
Det är svårt att bryta vanor eftersom vanorna helt enkelt "sätter sig" som fysiska mönster i våra hjärnor. Om du i vuxen ålder vill lära dig ett nytt språk till exempel, då blir du tvungen att använda dina befintliga neurala mönster till detta.
Man kan förenklat säga att beteenden är självförstärkande. Detta är något som beteendepsykologin har vetat sedan urminnes tider, även om de förstås inte har haft någon inblick i neuronernas värld.
Ordspråket "det är svårt att lära gamla hundar att sitta" blir därmed även en neurologisk sanning!
Som du förstår Robert är din hjärna i konstant förändring. Du kan inte ens lyfta på handen utan att du påverkar hur din hjärna är beskaffad. Och dina praktiska möjligheter att ta kommandot och börja forma din hjärna "efter eget huvud" avtar med varje sekund som går!
Med en hjärna i konstant förändring blir det uppenbart att ett uppmätt IQ bara är en ögonblicksbild av hjärnans mentala förmågor. Värdet kommer att flukturera över tiden och ja, du kan påverka detta värde tämligen enkelt.
Hur man bär sig åt ska jag inte tråka ut dig med Robert, detta eftersom du antagligen tycker att jag är korkad som emotsäger någon med 130 i IQ och därmed är du antagligen fortfarande övertygad om att IQ är något oföränderligt man föds med.
Däremot skulle jag vilja be dig om url:en till något av de tester du har provat, för jag har haft en lång dag på jobbet och jag skulle behöva lite uppmuntran.
I tredje stycket från slutet menar jag förstås f-l-u-k-t-u-e-r-a, inget annat. Lång dag som sagt.
Jerry, det där med åldern.. förstår du inte det jag skrev i första inlägget efter att läst igenom det ytterligare en gång så kan jag nog inte hjälpa dig mer med det.
Sedan det däringa med neuroner och allt vad det hette.. nu är det förvisso 5 år sedan jag skrev mitt examensarbete som civilingenjör men jag vill minnas att det handlade om återkopplade neuronnät (visserligen artificiella neuronnät men de modelleras efter biologiska nät) så lite av en sån diskussion skulle jag nog hänga med på.
Men missförstå mig rätt, det sista jag skulle vilja är att är drabbas av en fortsatt diskussion med dig . Det skulle kännas lite som att öppna dörren och prata med Jehovas - hur man än gör så har man förlorat slaget.
Nej, nej, nej, ge inte upp redan! Jag lovar att vara lite snällare.
Svara bara på om du står fast vid att IQ är något man föds med och om möjligt - styrk det.
(Snyggt inflikande om din examen där förresten. Ifall någon tvivlade, liksom.)
Oops, nu var jag elak igen. Förlåt. Snälla leken börjar... nu!
Hej M!
Jag gillar verkligen din inställning till det hela! Den är nästan vad jag skulle vilja kalla exemplarisk!
Det är alltid intressant att mäta sina förmågor, speciellt när det gäller såna här saker som man inte direkt kan bli bättre på (såvida man inte är ovanligt nervös eller så när man skriver testet).
Exemplet med högskoleprovet är något som många personer med hög IQ känner igen!
Appropå det där med ålder och IQ-resultat: Ens prestationsförmåga på IQ-test stiger med åldern och när man är omkring 20 år så når man sin "maxkapacitet", sen ligger man på ungefär denna nivå tills man är omkring 50+, sen börjar man sakta sjunka. Men resultat på IQ-tester är ålderskorrigerade, så man har alltid mer eller mindre samma IQ genom hela livet.
Lycka till M, om du bor i eller nära Göteborg så kanske vi ses vid testtillfället!
Utifrån ovanstående resonemang uppstår en rad frågestecken. Och vem är då inte bättre skickad än en officiell talesperson från Mensa!
Det jag undrar då är: Om nu ålder, utbildning, familjeförhållanden, arbete, fritidsintressen osv. inverkar på IQ-resultatet, varför är det då inte rimligt att argumentera för att en individs mentala förmågor skulle vara påverkbara?
Spännande, spännande... Här dyker det in en person från Mensa! Tack så mycket lyckönskandet. Vi får se när jag gör ett test. Skulle vara roligt men eftersom jag inte bor i Sverige så blir det lite svårt för tillfället..
Men Jerry och Robert nu kanske vi har någon som kan sätta er på plats!
Hej,
"Om nu ålder, utbildning, familjeförhållanden, arbete, fritidsintressen osv. inverkar på IQ-resultatet"
Men det sa jag inte. Faktum är att utbildning, arbete, etc. inte har en signifikant inverkan på ditt resultat.
Nu talar jag då om tester som är culture-fair, icke-kulturoberoende tester. Det finns tester som mäter IQ tillsammans med andra egenskaper, som exempelvis verbal förmåga. Såna tester går i viss måna att träna på. Men inte tester av den typ som bland annat Mensa använder.
Det man kan "träna på" är att inte vara nervös vid testtillfället, eller att se till att man lyssnar ordentligt, så att man verkligen förstår instruktionerna.
Visst, miljön, speciellt under uppväxten, kan ha en viss inverkan på ditt resultat (det har man konstaterat genom tvillingstudier). Men i det stora hela handlar det om något enstaka poäng hit eller dit.
Testar man barn som är 15-16 år så kommer deras IQ att vara ungefär på samma nivå några år senare, efter att de gått ut gymnasiet (och eventuellt högskola/universitet).
Det är inte omöjligt att det finns sätt som tillåter att man tränar upp sin förmåga, dock har ingen hittils lyckats presentera något som verkligen gör detta... Om du är säker på din sak så kan du ju gå med i Gigasociety...
"Skulle vara roligt men eftersom jag inte bor i Sverige så blir det lite svårt för tillfället.."
Mensa finns i en massa länder runt om i världen. De flesta använder exakt samma test som de vi har i Sverige (Figure Reasoning Test). Det är enkelt att flytta medlemskap mellan länderna, så om du vill skriva det ASAP så kanske möjligheten finns!
kolla på: http://www.mensa.org/contact.php?action=fromnat
Ska kolla upp det! Tack!
Jerry, du verkar ha stora problem att förstå att
a. "rå-resultat på provet" (som jag skrev)
b. "Ens prestationsförmåga på IQ-test" (som Etienne skrev)
INTE är samma sak som "IQ". Eller så väljer du medvetet att missförstå (vilket jag först trodde men nu börjar vara lite skeptiskt till) gång på gång.
Tack för ett bra och sakligt svar Etienne!
"Faktum är att utbildning, arbete, etc. inte har en signifikant inverkan på ditt resultat."
Det är just precis detta jag ifrågasätter.
Rätta mig om jag har fel, men är inte hela IQ-systemet uppbyggt kring en normalfördelningskurva?
Om IQ-resultaten inordnar sig i en normalfördelning, samtidigt som vi som samhälle blir mer stimulerade intellektuellt än tidigare, blir det då inte svårare att hävda IQ:ns generella oföränderlighet?
Visst, IQ-resultaten ligger fast rent numeriskt, men vad som inte syns är huruvida vi faktiskt utvecklar vår IQ jämfört med, säg, tidigare generationer.
Och då kommer vi till min poäng:
Vi ser att IQ inte är en konstant. Om IQ är föränderligt, då borde det vara möjligt att påverka. Och det är alltså det jag argumenterar för.
Och för att förtydliga: I min argumentation har jag skilt på IQ (förmågan att lösa testuppgifterna) och IQ-resultat (det värde som räknas fram).
"Rätta mig om jag har fel, men är inte hela IQ-systemet uppbyggt kring en normalfördelningskurva?"
Bra fråga! Faktiskt en mycket vanlig fråga också!
Det hela hänger på att IQ-resultat rapporteras _enligt_ normalfördelningen. Men man har aldrig förutsatt att IQ _är_ normalfördelat. Det som egentligen ligger till grund för det hela är hur man presterar på testet i förhållande till andra som skrivit testet. För att få en IQ på 120 (SD=15, Wechsler) så måste man prestera bättre än ca 90% av normgruppen som skrev testet.
Något som tyvärr ofta skapar förvirring vid jämförelser av IQ-poäng är att ett flertal olika skalor har använts genom åren. Skillnaden mellan skalorna är ungefär som temperaturangivelser i Celsius eller Fahrenheit; om inte skalan är angiven kan man inte heller med säkert veta vilken temperatur som åsyftas. Samma sak gäller intelligenstest. Exempelvis är en IQ på 148 enligt Cattellskalan ekvivalent med en IQ på 130 enligt Wechslerskalan.
För att underlätta jämförelser mellan skalorna har man på senare tid infört så kallade percentiler i resultatrapporteringen. En percentil är ett numeriskt värde, angivet i procent, som i det här fallet talar om hur stor andel av befolkningen som har en lägre IQ än testpersonen i fråga.
Men för att komma till saken; det finns vissa praktiska aspekter vid hantering av statistik då man arbetar med IQ-värden (normalfördelade) än med percentiler. Det sistnämnda har ju ett "tak" vid 100% som kan resultera i lite problematik.
"Vi ser att IQ inte är en konstant. Om IQ är föränderligt, då borde det vara möjligt att påverka. Och det är alltså det jag argumenterar för."
Ja, IQ går att påverka, men inte av den enskilda individen. Samma sak gäller längd. Den enskilda individen kan inte påverka detta märkbart, men under ett antal generationer kan man se en trend till att människor i framtida generationer blir längre. Förhoppningsvis så kommer framtidens människor att vara "smartare" än vad vi är.
1. Det är så vitt jag förstår allmänt vedertaget att miljö påverkar IQ. Och min miljö kan jag ju påverka, inte sant?
2. Den
takt i vilken civilisationer i stark utveckling blir "smartare" är så påtaglig att den knappast kan förklaras enbart med evolutionsteori.
3. Vissa former av autism ger oss en tydlig indikation om den individuella hjärnans outnyttjade kapacitet.
4. Om jag under lång tid isolerar mig från om omvärlden i en totalt ostimulerande miljö, kommer då inte detta att påverka min IQ med mer än ett par poäng hit och dit?
Kom på en grej förresten: Om Mensa skulle applicera sina datamängder på Hans Roslings Gapminderanalys är jag övertygad om att vi skulle få mycket intressanta svar!
1. Visst, det kan man ju göra. Men sen kan man ju fråga sig hur mycket det hjälper om man själv går in för att göra sitt yttersta för att få en så optimal miljö som möjligt?
Man kan ju jämföra den stimulans en vanlig människa under slutet av 1800-talet skulle fått i jämförelse med en vanlig människa under 2000-talet? Det finns ju betydligt mer utrymme att utvecklas och stimuleras i dagens samhälle än för ca 100 år sedan. Och man ser skillnader i hur folk presterat under den tiden... Exakt vad det hela beror på kan man ju diskutera. Men jag har svårt att tro att du som individuell person kan göra så överdrivet mycket åt saken, i nuläget.
2. Ja, det stämmer. Det går för fort för att enbart vara evolution. Varje människa börde rimligtvis ha (hade i alla fall) potential att prestera bättre på IQ-test. Men det gäller ju att bland annat få den stimulans man behöver, framförallt under uppväxten. Går ju att jämföra med modern industri vs 1800-talets industri. Vi har bättre verktyg nu och kan därför tillverka coolare saker nu är förr, även om det rent teknisk sett var möjligt att skapa dessa coola prylar redan för 100 år sedan. Men möjligheterna fanns inte...
3. Ja, det går säkert att göra mycket. Men ännu vet vi inte hur vi ska komma åt all kapacitet.
4. Om DU skulle göra det så skulle det antagligen inte bli mer än några poäng... Men gör samma sak med ett nyfött barn så gissar jag att det antagligen kommer att handla om "minus" tiotals poäng.
Tack för intressanta svar!
Som intresserad av personlig utveckling har jag samlat på mig en rad tekniker den enskilde individen kan använda för att öka sin mentala förmåga. Jag skulle gärna vilja rada upp några stycken av dessa och få dina tankar kring deras giltighet.
Hinner inte skriva ned dem just nu eftersom jag måste ut och handla julklappar, men jag lovar att återkomma så snart jag kan!
Gör så!
Måste bara understryka att Mensa som organisation givetvis inte har en "åsikt" inom det här området, eller något annat för den delen. Organisationen i sig är neutral. Så man ska givetvis inte förmedla det jag skriver här som "Mensa säger..." om man nu av någon anledning vill dra upp det i något annat sammanhang. Det är jag personligen som säger det som skrivs här.
Eftersom Etienne har varit tillmötesgående och delat med sig av sin expertis på området för IQ-mätning så kan jag som professionell kommunikationsrådgivare råda alla att vara försiktiga med att signera inlägg med uppdragsgivares namn. Om jag skulle skriva ut vad min arbetsgivare heter vid sidan av mitt namn så skulle det betraktas - med rätta - som om jag vore språkrör för den organisationen.
Ett sätt som jag har haft en stor användning av är att ersätta ord med bilder i mitt tänkande:
Upptäckte detta när jag för länge sedan gjorde Mensas nättest faktiskt. Jag tänkte inte så mycket på klockan utan klickade i rätt svar först när jag visste att det var rätt svar.
Plötsligt var tiden slut och jag hade inte ens hunnit börja titta på de två sista uppgifterna. Det kändes lite orättvist eftersom jag hade rätt på de jag redan svarat på! Jag knappade in på testet igen och löste sedan de två sista uppgifterna.
Således kände jag mig inte dum, men däremot kände jag mig rätt långsam och undrade för mig om det gick att öka på takten. När jag funderade slog det mig att jag betraktade problemen verbalt.
I min hjärna kunde jag höra mig själv säga "ok, om den linjen rör sig med den rotationshastigheten med den vektorn och den pricken...". Det blev helt enkelt hela uppsatser och vips rann sekunderna iväg.
istället försökte jag på några andra liknande logiktest att tänka i bilder direkt. "Första bilden, andra bilden, tredje bilden - fort - hur måste den se ut?" Märkligt nog visade sig min intuition vara minst lika korrekt. Och snabbare.
En annan teknik som har gett bra resultat på logiktest är uppträning av arbetsminnet. Arbetsminnet arbetas upp genom att utmana det successivt. Från att ha haft svårt att koma ihåg ett telefonnummer använder jag numera knappt en att göra-lista trots att jag driver flertalet projekt hos flertalet kunder.
En positiv sidoeffekt av detta är att logikproblem blir lättare eftersom mönstren framträder tydligare om man kan "ta in" hela serier på en gång. De flesta människor har annars så dåligt arbetsminne att de knappt kan processa det sista och det näst sista steget tillsammans.
En annan detalj som bör lyftas fram är att vår hjärna är stadd i konstant förändring - se mitt en smula överpedagogiska inlägg om neuronernas inordning ovan.
Utifrån detta står det klart att vissa beteenden kan övas upp - liksom intelligensens olika beståndsdelar.
Gemensamt för många stora genier är just att de skrev, klottrade, antecknade överallt. I Edisons dödsbo återfann man inte mindre än 2000 anteckningsböcker fulla med idéer.
Om du varje gång du kommer på något smart skriver ner det så gör du därmed din hjärna mer anpassad för ytterligae bra idéer, detta tack vare den positiva feedback-loopen.
En annan kul teknik är att skriva ner drömmar och spontana bilder. Plockade upp denna teknik efter att ha läst en bok av intelligensforskaren Win Wenger (som senare blev medlem i Mensa för övrigt). Hans forskning hade under tre decennier gått ut på att kartlägga genier, hur de tänker och hur de lever.
Han fann att genier var mycket visuella i sitt tänkande, de utmanade sitt intellekt ständigt och de hade en förmåga att se "allt på en gång". De var också mycket intuitiva när det gällde de svar som deras hjärnor gav dem - de litade helt enkelt på att deras hjärnor serverade dem rätt svar.
Han utvecklade därför en teknik för att koppla samman den undermedvetna ström av bilder med vårt medvetna som hos normalbegåvade människor trängs bort.
Jag vill också adressera påpekandet att ingen skulle ha lyckats med att förbättra sin egen IQ med mer än några poäng under sin livstid.
Utifrån den premissen blir det svårt att förklara historien med berättelsen om den lilla byn i Tennesee som mellan 1930 och 1940 höjde sin IQ med 10 poäng. Först var byn isolerad, men under perioden kom massmedia och moderna kommunikationer till byn.
Jag är också starkt kritisk till den allmänt accepterade liknelsen med hjärnan som en dator där IQ skulle vara den konstanta processorhastigheten. Detta är en slarvig liknelse som förklarar en dator hyfsat men förklarar en hjärna uselt.
En processor i en dator är en central knutpunkt som påverkar alla funktioner hastighetsmässigt. Det lilla jag har läst om neurologi pekar inte på att någon sådan punkt skulle existera.
Hjärnkapaciteten tycks istället stå i proportion till summan av de olika delarna. (Hela debatten om vad intelligens egentligen är stöder denna komplexitet.)
Hjärnan är i ständig förändring och saknar en allenarådande "klockhastighet" för antal beräkningar per sekund. Det är lätt att tro att så är fallet eftersom hjärnan HAR en viss klockhastighet vid varje givet mättillfälle vilket jag gissar har skapat illusionen.
Oj, det var en del... Hinner inte svara på det nu, men senare!
"//råda alla att vara försiktiga med att signera inlägg med uppdragsgivares namn."
Tack för tipset; dock är det i det här fallet lugnt. Det är fullt tillåtet att yttra sig i form av Mensamedlem. Men man bör alltid understryka att det är medlemen i fråga som uttalar sig. Mensa som organisation tycker intenting om någonting... Men ja, då var den saken klar.
OK, vi tar ditt första inlägg; det om provtestet.
Det här är ett exempel på en vanlig anledning till att folk blir "bättre". Man är slarvig, nervös, oseriös, loj - you name it!
Men det är fortfarande lite långtsökt att säga att man blivit bättre bara för att man skärper sig vid testningen.
Tanken är att man ska ha möjlighet att prestera sitt absolut bästa vid testningen.
Det är lätt att, pga olika anledningar, underprestera... Men det är å andra sidan svårare att överprestera (då ska man alltså ha tur).
Men fortfarande, om du är säker på din sak så kan du ju försöka kvalificera dig som medlem till ett sällskap med ganska höga krav på antagning, på så kallade high-range tester; "icke-standardiserade" tester som tas utan övervakning och kanske inte vad man skulle kalla renodlade IQ-tester, men nog så underhållande!
Om det är lätt att träna sig till högre IQ-poäng så borde det inte vara någon match att kvala till exempelvis Prometheus eller Megasociety.
Det du säger om arbetsminnet är sant, det går att träna!, och såna uppgifter ingår i vissa typer av IQ tester som även kombinerar exempelvis verbal och numerisk förmåga. I regel kan man säga att det finns 2 typer av IQ-tester: de som mäter med hjälp av speciella kunskapsberoende uppgifter (verbal, numerisk, spatial), samt de som mäter med enbart matriser (känna igen mönster) och liknande.
Det roliga är att även om de här specifika förmågorna som verbala, numeriska, spatiala... är praktiskt taget helt oberoende av varande så blir "medelvärdet" på alla dessa färmågor alltid ungefär samma som det man får på ett matristest.
Det finns för och nackdelar med båda testtyperna.
... Det tar hand om de första inläggen...
Och så var det del 2:
Exemplet med den lilla staden i Tennesee har jag aldrig hört talas om tidigare (Men om du får gärna skicka en länk, om du har en).
Dock har jag hört talas om liknande situationer med andra isolerade byar.
Återigen har man påvisat det jag nämnt tidigare: Av någon anledning unerpresterar man, men ens maxkapacitet är ännu oförändrad....
Helt isolerade samhällen har aldrig/inte ofta sett tester - av något slag. Det gäller ju att verkligen se till att man förstår hela testsituationen.
I såna här situationer har forskare påvisat att det inte är så ovanligt med folk som tänker ungefär såhär: Jaha, den här figuren ser ju ut som ett hus, och det här är ju en sol... Då gillar jag det här svarsalternativet som ser ut som en blomma!
När man testar såna här isolerade samhällen brukar man ibland ge alla ett antal exempeluppgifter, tillsammans med facit, så att man får träna på uppgifterna någon vecka innan det riktiga testet och komma in i rätt "tänk".
Sen har vi ju även det vi nämnde tidigare: Ökad stimulans etc etc... Och även naturens lag: de svagaste "försvinner", folk flyttar osv..
Flynn-effekten är ju ett roligt exempel. Folk har blivit "smartare", eller i alla fall lärt sig prestera bättre av någon anledning, från ca 1930 - 1990. Dock har Flynn-effekten på senare tid "dött ut". Och faktisk, på senare år har jag serr fler och fler rapporter som föreslår att effekten har vänt och numera påverkar människors intelligens negativt... Dock ska det sista tas med en nya salt, det finns inte speciellt mycket som styrker detta (Dock finns det inte mycket som talar emot det heller).
Vi kanske ska sluta spamma den här stackars tjejens blogg med en diskussion som är lite off-topic?
Om du har några fler funderingar så får du gärna mejla mig. Adressen finns på min hemsida, se botten av kommentaren för URL.
Tack för mig!