magdalenita

Jag måste ha mål med allt jag gör. Helst tävling men åtminstonde mål och delmål. Idag på restaurangen där jag jobbar, och där mitt jobb för tillfället består av att göra absolut ingenting, hade jag en av de tråkigaste dagarna hittills i Barna. Jag står i dörren som värdinna och när folk kommer visar jag de till bordet och visar menyn. Är det mycket folk har jag hand om listan osv. Nu, i mitten av januari, är det knappt en själ mitt på dagen. Idag kom sju personer sammanlagt under de sex timmar jag jobbade. Då var jag tvungen att bestämma en sak jag fick göra varje timme. Klockan 2 fick jag gå in på toa, klockan 3 gå in och hämta en kopp choklad, klockan 4 en kopp te, klockan 5 byta menyer, klockan 6 gå på toa igen. Hur står folk ut med sådana här jobb? Det känns som om mina hjärna multnar ner.

Jag hann iaf möblera hela min nya lägenhet ett par gånger under dagens lopp. Fast nu börjar jag bli osäker på hur den ser ut, jag kanske har förskönat den i mitt huvud. På vägen hem efter jobbet hittade jag två jättefina pallar på gatan som jag tog med. Här i spanien är det så bra så att varje barrio har en dag i veckan då man får ställa ut möbler på gatan och vem som helst får ta dem. Så alla jag känner här möblerar sina lägenheter så. Fynd från gatan. Jag har en grym bokhylla sedan tidigare och också mitt dataskrivbord i fin gammal 50-talsstil. På måndag är det slängdag i Gracia så då ska jag gå runt hela barriot på jakt. Behöver ett bord och lite stolar. En byrå vore också bra men det är svårare att hitta.