magdalenita

jag har en plan. Innan september ska jag ha ett riktigt jobb. Ett jobb med kontor. Ett jobb som inte går ut på att göra absolut ingenting. En annan plan är att komma igång med att skriva igen. Idag är kanske dagen.

Vad har jag hunnit med sedan sist. Jobbat på stranden tills jag fick nog av att ha en alkolist till chef och sa upp mig. Efter det har jag sålt mig dyrt. Inte min kropp men väl mina principer har fått ge vika rejält. Har senaste veckan jobbat med en reklamkampanj för marlboro.. Och då jag säger jobbat så menar jag på lägsta nivå, ute på fältet så att säga. I diverse tobaksbutiker ute på vischan i Katalonien. Vad gör man inte för pengar när det kommer till kritan? I övrigt så har jag jobbat på en bilmässa som värdinna och incheckning till ett kryssningsfartyg. vad kommer härnäst? Nåt bra måste jag har förtjänat snart.

Det är påtryckningar om min blogg. Från er, men främst från mig sig. Jag behöver egentligen sätta mig här varje dag. Känna att jag gör nåt som är mer kreativt än att le och vara trevlig som hittills varit det enda jag tjänat pengar på här. Det som drar mig ner är ju min egen lathet. Jag har alla förutsättningar i världen men de ligger bara där outnyttjade. Nu känner jag dock att botten är nådd. Och på botten står jag i röda plastyxor med revärer på sidan i värsta bikerbrudslooken och promotar ett företag från en bransch jag en gång svurit på att ALDRIG jobba för.