magdalenita

I helgen checkade jag in diverse grupper med svenskar i våra olika lägenheter vilket oftast är roligt för de är alltid väldigt artiga och trevliga. En av de jag träffade igår såg ut som en typisk affärskvinna. Allt från kläderna hon reste i till handväskan, dataväskan, resväskan (vi tjejer statusvärderar helt efter väskor och skor) tydde på att det här var en tjej med bra jobb, pengar, utbildning osv. Vi kallpratade lite och hon berättade om sitt jobb på exportrådet och lite om än det ena än det andra. Sedan bad jag om att få se på hennes pass eftersom jag måste anteckna passnumret på alla våra klienter. Så får jag syn på hennes födelsedatum, 1981-12-23. Din lilla apa! När hände allt det här? Har alla i min ålder bra jobb nu eller? Och varför har inte jag kommit någonvart än? Det värsta är nog att jag skäms för vad jag själv gör, dvs ingenting, och känner alltid att jag måste ursäkta mig för det jobb jag har/har haft. Jo, jag gör det här just nu men...

Från och med nu är det vad jag eftersträvar. Jobb som jag kan berätta om med stolthet.

Så.. därför struntar jag nog i att berätta om det jobb jag tagit på mig ikväll =) Not my finest.