magdalenita

Klockan är snart  tre och jag borde ligga i sängen och sova men huvudet är fullt, tankar på Antonio, men också på jobb, pengar och ansvar. Ibland känns det som om jag smiter undan här nere, att jag borde skaffa mig ett "riktigt" jobb nån gång. Inte leva på gränsen till konkurs hela tiden. Tänk vad skönt det vore om man slapp oroa sig för pengar hela tiden. Men den dagen tror jag aldrig kommer att komma i mitt liv. Är en oambitiös drömmare.

De nyuppsatta gardinerna fladdrar trots att balkongdörren är stängd och mörkläggningsjalusiet nersänkt. Det är kallt men väldigt vackert.



...buenas noches familia y amigos...