magdalenita

En fundering angående "Schenström-affären".  Är det verkligen någon som på allvar bryr sig? Som på allvar förfäras? Jag tror inte det.

Imorgon ska jag spela på El primitivo och vinna 40 miljoner euro. Så var det tänkt i alla fall. 40 miljoner. Ikväll har jag och Toni planerat vad vi ska göra om vi vinner. Köpa ett hus i Gracia, Sitges, Sollefteå, Stockholm.. Resa, intensivplugga spanska och katalanska. Köpa bil osv osv.. Och ganska snart skaffa en massa barn. Sedan monterar vi ihop en business och lever lyckliga resten av livet. Toni har samma drömmar. Fast han föreslog också att vi kunde strunta i allt det där och köpa Ronaldinho istället. Han går loss på ungefär samma pris! Bra att ha någon att lira med hemma liksom. Nä men idag är det min tur att ha ronnie. Mmm.. skulle vara ganska kul det också.

Har fått lön idag. Det saknas mer än en tredjedel. Förbannade agentur. Det räcker ju inte ens till hyran.

Läser lite överallt om hur det bästa för att gå ner i vikt är att promenera så nu tänkte jag testa det fram till jul. En promenad per dag och gym tre dagar i veckan. Vad tror ni omdet? Jag var så duktig när jag tillbaka från Sverige men de senaste veckorna har varit hemska. På varje kongress dukar de fram croissanter och sötsaker till frukost, sedan allt möjligt till lunch. Helst servarat på en brödskiva. Sedan croissanter på eftermiddagen igen. Jag måste sluta annars kommer jag att gå upp allt jag gick ner och det tänker jag inte tillåta. Så nu promenader var dag, plus gym såklart. Ikväll var jag ute i en sådär 50 min, det borde väl räcka per dag..

Idag för ett år sedan så träffade jag Toni för första gången. Det var en söndagseftermiddag vid femtiden och jag satt uttråkad vid datorn och surfade när jag genom balkongdörren hörde musik. Plaza Revolucio ligger ett stenkast från Carles lägenhet, där jag då bodde. Förra hösten var väldigt varm och den här dagen så sken solen så jag traskade ut, glad över att ha något att göra. På plazan spelade ett kubanskt band och jag köpte en glass och satt en timme och lyssnade och tittade på människor. Ett par meter ifrån mig stod en väldigt söt kille gjorde samma som jag, lyssnade och tittade. Han var väldigt söt med kortklippt hår, jeans, argentinarandig adidasjacka och gulgröna sneakers. Jag med världens sämsta minne minns allt från den dagen. Exakt var han stod, hur han höll i dragkedjan längst upp på tröjan, hur han kollade på mig.

Bandet slutar spela och jag känner att det är dax att röra på mig. När jag reser mig från bänken så tar han ett steg framåt men innan han hinner öppna munnen så vänder jag på klacken och går bestämt hemåt. Redan efter ett par meter så ångrar jag mig. Vad skulle det skada om jag pratat med honom. Jag hade ju inget att förlora. Väl hemma så känner jag att det var fel. Jag vankar fram och tillbaka i rummet i kanske tio minuter innan jag bestämmer mig för att gå tillbaka och prata med honom. Vad det modet kom ifrån vet jag inte för det ligger inte i min natur. När jag kommer tillbaka till Revolucio så har bandet slutat spela. Han står längst ner på plazan med ryggen vänd mot mig och jag går sakta mot honom. När jag är ett par meter ifrån honom så ser jag att han pratar i telefon. Samtidigt som han snurrar runt och får syn på mig riktar jag stegen mot gatan bredvid. Jag går in på en kiosk och köper en läsk för att ha haft en anledning till att jag återvänt.

När kommer tillbaka så står han där, den här gången utan telefon. Jag blir vansinningt nervös och får fram ett töntigt: Hola, q pasa? och skrattar. Senare har han berättat att han trodde att jag bara drev med honom för att jag skrattade så mycket. Innan han visste att det är sådan jag är. Han svarar iaf "I dont speak so good english" varav jag svarar att jag faktiskt pratar spanska. Han verkar väldigt förvånad över detta och vi pratar lite om vad jag gör här, vad han gör osv osv.. Sedan frågar han om jag vill hitta på något någon dag och jag säger ja. Han tar mitt telefonnummer och vi skiljs åt. Det är historien om hur vi träffades. På vårt plaza en solig söndageftermiddag.

Om vår första dejt berättar jag den 7 november. Ett år efter.

Vi har ett par riktigt fina höstdagar här nere med sol och värme. Jag vaknade dessutom innan klockan ringde imorse så det ser ut att bli en skön dag. Igår däremot så missade jag att klockan skulle ställas tillbaka och åkte iväg på ett jobb en timme tidigare än nödvändigt.

Nu ringde Marja så jag måste kuta. Vi ska på cirkelstyrketräning. Var på Camp Nou igår och såg fotboll. Matchen var inte så bra och Ronaldinho var riktigt dålig, tråkig att se. Messi kom dock in på slutet och styrde upp det hela. Annars hade jag inte varit så imponerad.

"Millenium" ligger bredvid mig och jag har läst sedan jag kom hem vid femtiden men nu kan jag inte öppna boken för då blir det ännu en sömnlös natt. Igår låg jag vaken och fantiserade om alla mördare som tog sig in i min lägenhet. Jag hatar min fantasi ibland. Jag kunde inte somna förrän dörren öppnades och jag såg ljus utifrån hallen. Vilket i sig är ganska paradoxalt eftersom det egentligen kunde ha varit mördaren jag tidigare inbillat mig höra. Istället så hör jag dörren öppnas, tänker att det är Magdalena och somnar på direkten. Hon kom hem runt tre och jag var tvungen att gå upp vid sju. Ikväll är hon ute igen och kommer garanterat hem ännu senare medan jag måste upp vid sju imorgon igen så det är bäst att låta boken ligga. Men den är ju så spännande.

Det är tortyr att läsa deckare när man har en sådan livlig och morbid fantasi. Dessutom har jag idag på tantdläkarkongressen sett ett gethuvud genomborrats för att demonstrera en ny borr. Happy thoughts, where are you? I Sollefteå brukar jag alltid läsa Åsa Nisse innan jag somnar om jag läst nåt läskigt. Här lyser julalbumen med sin frånvaro.

Jobbar på en tandläkarkongress nu i dagarna. Idag har jag informerat om ett nytt skruvimplantat, mamma är nog stolt. Det är roligt att folk tror att man är expert på allt. Dessutom olika varje vecka. Söndag och måndag ett event för Wella, början av november kongress med Microsoft.

Det var uppenbart att jag var på tandläkarkongress för ovanligt många kollade in mina tänder och kommenterade min guldstjärna, som fortfarande sitter där efter 10 år. Tack mamma. Plus att det inte fanns godis i ett enda stånd. Skandal tyckte de andra tjejerna, så är det för tandläkare sa jag. Stackarna äter godis i smyg hemma för annars får de skämmas. Förutom mamma då.
 

Är det någon annan än jag som tycker vitpeppar smakar som kossor luktar? Jag pepprade fläskotletter till lunch och undrade lätt hur köttet kunde smaka så mycket kossa till jag kom ihåg att det var fläskkotletter jag åt. Sedan spårade jag smaken till vitpepparn. Jag tycker inte om kosslukt.

Två slödagar men nu får det vara slut på det. Har en dejt med Marja på gymmet om en timme så nu startar vår träning igen efter nästan två veckors uppehåll. Det ska bli skönt. Dessutom så är det nästan nödvändigt att träna på vintern här eftersom det är så kallt i lägenheten så undviker jag helst att duscha hemma och då måste jag gå till gymmet ofta. Mycket bra!

Gick igår förbi hos Marja och fick låna Stieg Larssons andra bok så nu måste jag städa lägenheten och göra allt praktiskt som måste fixas idag innan jag börjar läsa för annars så blir inget gjort förrän sista sidan är läst. Sedan väntar "Min vän Leonard" av James Frey, "I en klass för sig" av Curtis Sittefeld, "Om skönhet" av Zadie Smith och "Jonathan Strange & Mr Norrell" av Susanna Clarke. De var böcker jag fick med mig från Sverige den här gången. Den sista verkar spännande, den handlar om trollkarlar. Gör en recension senare. Toni tycker att jag är "freaky" för jag vill läsa alla böcker i världen. Jag tycker att det är sunt.

Förutom prinsessan Madeleine så såg jag även Alex och Katrin Schulman på Östermalm. Av någon anledning tyckte inte Toni att det var lika roligt som jag. Kändisskap är väldigt lokalt, om man inte är kunglig förstås.

Min svennepolare Peter ringde igår och erbjöd mig ett jobb. Det är inte hundra än för det beror på huruvida tjejen som har jobbet nu åker tillbaka till Sverige eller inte. Men gör hon det så vill de ha mig. Ett administrativt jobb med lite olika arbetsuppgifter och som en länk mellan den spanska och svenska delen på företaget. Inte riktigt vad jag söker men det är ett jobb och en start på ett mer stabilt liv. Måndag till fredag. Nio till fem. Vilken dröm. Nu håller vi tummarna allihopa.

Jag är lite av en bloggfanatiker. Igår när jag kom hem så ägnade jag ett antal timmar åt att läsa igenom allt jag missat under helgen. Borde jag ägna mig åt nyttigare saker? Vet inte riktigt, jag ser det som min länk till Sverige. Jag hämtar min information om vad som händer i Sverige från bloggarna. De skalar bort all skit som också står i tidningarna, länkar till det viktigaste och ger en bild av vad svenskarna pratar om, vad de tycker. Ger en bild av Sverige som medierna inte kan spegla.

Är Det en bra ursäkt? Till att jag slösar timmar på att surfa när jag egentligen borde ta tag i mitt liv.  Bortförklaringarnas drottning kallar Toni mig.

Stockholm. Vilken vacker stad. Alla borde pröva på att turista i sitt eget hemland, i sin hemstad. Det är sällan man verkligen tittar upp och ser allt, uppskattar det som finns. Jag tror att Stockholm är den vackraste storstaden i världen att bo i. Men fasen vad kallt det är! Det vackra väger liksom inte över, inte än iaf. Liten kort resumé av helgen.

Onsdag. Gamla stan och lite shopping (hade ju ingen väska så jag frös huvudet av mig). Sedan hämtade lillebror upp oss och vi käkade middag hos dem i Sumpan.

Torsdag. Turisting på söder och centrum med Maria. Vi käkade lunch på en Thairestaurang där de spelade Julio Iglesias. Q gracia, no?! När Rehnen tagit bussen norröver mötte vi upp med Stina och tog en öl och senare middag på någon engelsk pub vid stureplan. Mysigt mysigt.

Fredag. Upp i ottan och iväg till Skansen. Skansen är verkligen underskattad, det är ju hur fint som helst där. Vi käkade inne på restaurang Stora Gungan och det kändes som att vi satt hemma i köket hos mormor. Viltköttbullar. Mmmm.. Efter alla djur och hus och natur gick vi vidare till Vasamuséet och efter det en promenad på Östermalm. Inne på Östermalmshallen fick jag plötsligt höra:
-Magdalena, mira mira! Princess Madeleine! Och mycket riktigt, där var hon. Väldigt roligt för Toni hade pratat om henne hela dagen, om hur snygg hon är, osv osv.. Toni skulle just gå fram och prata med henne när hennes telefon ringde och hon gick iväg. I normala fall skull jag tycka det var pinsamt att fota henne eller att han skulle prata med henne, spanjorer har liksom inte några spärrar ibland. Men nu så stod jag iaf där med en guidebok över Estocolmo och snackade spanska och då var jag safe. Hur fånig är inte jag egentligen. Men alla de där outtalade reglerna över hur man ska bete sig och klä sig i Stockholm gällde inte mig längre, jag var turist. Skööönt!

På kvällen kom min storebror och hans tjej ner och vi åt middag i Sundbyberg och drog sedan innan till söder för ett par öl.

Lördag. Underbart härligt väder. Ante var ledig så vi tog bilen ut till Drottningholm. Toni ställde sig och skrek utanför slottet. Madeleine, jag är här nu! Madeleine. Jobbiga unge! Det var första gången jag var på Drottningholm. Slottet var som slott brukar vara, men det fina med Drottningholm är ju parken runt, det var väldigt härligt att promenera omkring och gå in och äta lite våfflor på fiket bredvid Kina slottet. Efter det åkte vi in till stan igen och promenerade runt ännu mer.

Söndag. Båtutflykt till Vaxholm. Det var kul att se Stockholm från vattnet men utöver det så kanske det inte var så väl planerat. Söndag och kasst väder. Inget var öppet på Vaxholm och knappt en människa var ute. Vi tog en promenad, gick in i kyrkan och lyssnade lite på Högmässan och sedan tog vi bussen tillbaka.

Vår resa hem var inge vidare. Vid tre, söndag natt, tog vi nattbussen till centralen. Sedan buss ut till Skavsta vid fyra och flyg vid halv sju. Tänker inte köpa den resan igen.

Liten kort rapport från Stockholm. Kalllllt! Nån tog fel på flygbussen och tog med min väska. Så jag stod igår i Stockholm med strumpbyxor, kort klänning, gummistövlar och omatchande jacka. Som en jäkla clown. I väskan hade jag alla mina favortikläder och skor så det rann en liten tår nerför kinden när jag upptäckte att väskan var borta. Som tur var så hade jag satt fast en lapp med mitt namn och nummer så i morse ringde en kille och sa att han hade min väska. Phuu..

Idag har vi sett gamla stan, söder och lite mer. Träffat Rehnen och Stina. Toni fotar och fotar, han tycker allt är vansinnigt vackert. Och han är så söt. Imorgon blir det skansen, vasamuseet och lite mer promenerande. Östermalm och vasastan skulle jag tro. Hinner kanske inte allt. Vi går nog ut imorgon kväll också så om någon vill hänga på ring mig. Jag har lillebrors gamla mobbe. 070-2882811

Just det, glömde sedan väskan inlåst i ett skåp på centralen så jag har fortfarande inte min väska.

godnatt

Oj vad roligt det var igår. Det hela började bredvid estacio Sants där en stor grupp stod och väntade när jag kom dit. Jag pratade med My på telefon eftersom de, som jag sagt tidigare, var försenade. Det var en sådan högstadiestämning på hela tillställning att jag också förvandlats till en nervös 15-åring som absolut inte kände sig tuff nog att gå fram och hälsa på någon jag kände bara för att de stod där i klungar. Tuffa skateare. De flesta närmar sig 30 och klär sig fortfarande som 15-åringar. Men, som My brukar säga med förvåning i rösten, "de är ju renligare än de flesta även om man inte tror det när man ser kläderna." hahaha.. Som tur var kom så kom My, Ina, Nadia och Katja just strax efter mig och vi anmälde oss för avresa.

Två Nikebussar stod och väntade på oss och hela tiden filmades och fotades det. Det var när alla hoppat in i bussarna som den riktiga skolresekänslan infann sig. Hög musik, fnitter, porros (ok, hände inte direkt på mina skolresor). Ingen, utom jag och Ina (hennes pojkvän jobbar för Nike och anordnade festen) visste vart vi skulle eller vad som skulle hända så det var vilda spekulationer vart vi var på väg.

Shit.. började skriva sen gick jag och åt och diskade och nu är jag så trött att jag snart somnar. Kort fortsättning på storyn.

Vi kom fram till en byggnad där BINGO lyste i starkt neon och fick gå upp för fallfärdiga trappor bland bråte och rat. Längst upp så öppnades dörrarna till en jättestor lokal med en bioskärm och soffor i mängder på ett sluttande golv. Lite längre upp en bar där Eva och Nagore servade. Sedan följde Europapremiären av någon Nikeskatefilm som jag halvt sov mig igenom. Det är liksom roligt att titta i 10 minuter sedan räcker det.

Efter det följde fest med catering och vin och öl och en massa meeting och greeting. Alex, Ruben, Patxi, Lee, Javi med flera. Väldigt roligt att träffa alla. Har nästan inte träffat någon av dem på ett år. De skyller på Toni, att jag inte går ut pga honom. så är det väl delvis. Det blev trots att jag gärna gått ut med alla en tidig kväll för idag var jag tvungen att jobba på en presslunch för Planeta. Träffade Spaniens svar på Horrace och Kristina Lugn mfl.. Igår några av världens bästa skateare, idag kultureliten.

Sitter och trycker inne pa ett internetcafé for jag vill inte vara forst till samlingen for NIKE-festen. Mina kompisar kommer ju garanterat forsent och da maste jag sta dar och socialisera med ett gang skatehistoria. Fyllehistoria framst. Hmm.. slipper helst. Var tvungen att byta om pa kongressen och jag kanner mig inte nojd med kladerna jag tog med mig imorse. Det ar det varsta nar man ska ta med kladerna pa morgonen, men hinner ju alltid andra sig och da kanner man sig inte bekvam. Jag ser dessutom tjock ut. Hur kunde det andras sa fasligt fran imorse. Konstigt. Men haret ar fint iaf.

Det blir en tidig kvall for jag jobbar imorgon igen. En presslunch infor ett bokpris som delas ut pa mandag.

Jag har fått ärva "Män som hatar kvinnor" av Stina nu när hon åkte hem och läste den hela dagen igår när jag jobbade. Riktigt bra än så länge. Jag är en sucker för deckare. Jag är väl egentligen en sucker för alla typer av böcker när jag tänker efter. När ni kommer och hälsar på mig så måste ni hädanefter istället för det obligatoriska godiset köpa en pocket och ta med. Jag missar ju allt här nere.

Jobbar på ytterligare en läkakonferens i helgen. Det är mycket man lär sig måste jag säga. På måndag och tisdag så blir det något för Adobe.. Vet inte riktigt vad.

Toni är nere i Granada på stort släktbröllop. Jag är inte bjuden. Snorunge.

...nu har det gått över. Tur att mina depressionsattacker är relativt korta. Inträffar ofta dessutom konstigt nog med tre veckors mellanrum... hmm...

Jag är så trött att jag bara gråter och gråter. På allvar. Och alla problem kommer upp till ytan. Framförallt mina ekonomiska bekymmer. Det knyter sig i magen och jag har svårt att andas.

Tack men nej tack. Jag jobbar inte gratis om ni tror det.

Ok, jag skulle ju inte skriva mer om jobb men jag blev precis erbjuden ett. Det är ett översättningsjobb, engelska till svenska, så speciellt spännande är det inte. Måste tyvärr nog tacka nej dessutom. Det är ett halvtidsjobb som betalar väldigt dåligt. Så jag har inte råd att ta det helt enkelt. Sjukt men sant. Tar jag jobbet så kan jag nämligen inte göra några mässor eller kongresser och det är de som ger mig pengar för tillfället. Hade de betalt lite mer och jobbet varit intressantare så hade jag tagit det och sökt ett till halvtidsjobb. Jag ska till kontoret och träffa dem nu iaf men jag har bestämt mig för att tacka nej.

Man skulle ha varit engelskalärare. Då hade jobbet varit kirrat i Barcelona. Nu tror jag dock att jag inte ska nämna jobbsökande mer förrän jag har fått ett jobb. Det börjar kännas lite patetiskt för jag pratar och pratar men jag tar liksom inte tag i det. Det är klart att jag inte får några jobb om jag inte söker några. Nog om detta för tillfället.

Nu ska jag istället ta tag i kalkonen som ligger marinerad. Tillagar man kalkon på samma sätt som kyckling? Jag skulle nog gissa på det iaf. Har för en gång skull planerat min mat och håller nu på att förbereda matlådor för slutet av veckan och helgen. Det är något slags helgonfirande på fredag igen så affärerna är stängda. Toni kommer att imponeras av min husmoderlighet, han tror nämligen bara att jag läser böcker när jag är hemma. Vilket, för det mesta, också är helt sant.

Det perfekta botemedlet för ett argt sinnelag? Mark Levengood. Nu lyssnar jag klart på boken och fyller öronen med finlandssvenska klokheter istället för amerikanskt pladder. Andra gången idag som Mark kommer till sådan handfast undsättning och säkerligen inte den sista.

God natt på er.

Ingen kurs eller gym för den delen. Däremot popcorn, godis, cola zero och "Cold mountain" i soffan. Vilket förfall!

Jag har en liten amerikansk snärta på besök här i två dagar. Det är en kompis till Magdalena som får sin lägenhet desinficerad eller något liknande. Vad är grejen med amerikanerna egentligen? Varför måste de envisas med att istället för att prata normalt så skär deras halvskrikande röster genom luften och stör alla grannar inom två kvarters radie. För att inte tala om hur den stör mig. Dessutom så verkar decibelen ha smittat av sig på Magdalenas samtalston också.

Men mest irriterad blir jag för jag vill inte ha problem med grannarna och kvinnan bredvid är en sådan som ringer och klagar. Problemet när man bor med folk som bara är här en kort tid är att de sällan bryr sig om saker som det här. De ska ju ändå snart dra härifrån. Aaaah jag blir vansinnig. Mest för att jag hatar att säga till om saker som en j'*la morsa. snoooooorungar. Respektera andra människor! ok????!!

Idag gör jag absolut ingenting. Usch vad tråkig jag är.. Har nu surfat i 3-4 timmar när jag egentligen borde ha diskat och städat. Jag får riktig ångest faktiskt. Funderar på om jag ska ta och börja på en katalankurs ikväll. På gatan här bredvid har de gratislektioner på tisdagar och torsdagar. Går dit lite senare, då har jag iaf gjort någonting vettigt idag. och efter det gymmet.

Det här mailet fick jag igår kväll.

"hey little sueca,
are u free on staurday 13th. have some invitations for an amazing event. got only 5 and wanted to ask if u like to come. ...its kind of limited, so u have to confirm. starts at 20.30h and the meeting point s in sants station plaza in front of pans&company. u have to be on time.
sooo r u up to? would be happy if u come. nadia is coming too, i think mika and i wanted to ask my too. i promise it will be good.
kiss"

Vill så gärna gå men jag jobbar till åtta så jag vet inte om jag hinner. Inbjudan är från min kompis Ina och jag är helt säker på att det kommer att vara nåt riktigt, riktigt roligt. Hon skulle inte skriva amazing om det inte var det. Hoppas att jag hinner!

Min bantning går helt åt skogen. Igår åt jag till frukost en donut och en smörkroissant, till det drack jag coca-cola zero. Lunchen bestod av pasta och ost och ketchup och sedan middag hos Stina. Ost, chips och dipp. Plus röror och tilltugg. Jag vet ju exakt vad som är boven här också. Coca-cola zero. Jag slutade dricka det i somras och kände inget sötsug över huvud taget. Men efter ett par glas igen för en månad sen så var jag fast och sötsuget kom tillbaka. Det är mer beroendeframkallande än knark vill jag lova. Men nu får det vara slut på det. Inge mer cola zero. Jag måste ju hålla det om jag skriver det.

Nu ska jag iväg till min köttaffär och min grönsaksaffär. Bort med brödet och pastan igen. Egentligen är det inga problem för jag gillar det inte så mycket heller och jag älskar grönsaker.

Igår sken solen över oss Sitges och nu i eftermiddag har vi legat inne med balkongdörrarna öppna när blixten, åskan och regnat härskat över gatorna. Det här är den bästa tiden att vara i Barcelona. Ännu bättre nu när jag äntligen har ett par gummistövlar att plaska runt i. De är fina, med blommor därbak.

Gick senare på bibblan med Toni och vi lånade två guideböcker till Stockholm och Sverige. Det känns lite skämmigt att jag måste läsa på men jag vägrar att åka dit och veta mindre än Toni. Det ska bli roligt att turista faktiskt, det är ju sällan man gör det i sitt eget land.

Appropå rubriken så stämmer det inte. Visserligen har det varit regn men rusk märker man inte av än. Varma regn. De är lite härligare ändå trots att jag är svältfödd på kyla.

Igår i Sitges var jag lycklig lycklig lycklig. Hoppas att alla mina dagar med Toni kan vara som igår.

På torsdag flyttar Stina hem. Det känns väldigt tråkigt, ruckar på tillvaron liksom. Som tur är så flyttar hon till Stockholm och inte till någon gudsförmäten håla. Det finns tre alternativ där mina vänner i Sverige får bo. Stockholm, Sundsvall eller Sollefteå. Väljer ni att bo någon annanstans finns nog risken att jag inte hälsar på. Rehnen och Gävle har dispens.

Ju längre bort man är från hemmet desto viktigare blir ens rötter. Det är därför det känns viktigare och viktigare att mina nära svenska väninnor stannar här och inte flyttar hem. De är en trygghet. Samma uppväxt och samma referensramar. Men vad ska man göra, alla måste leva sina liv och majoriteten av utlandsvenskarna flyttar väl hem någon gång förr eller senare.

Det gick mycket bättre än jag trodde att jobba igår.

Dagen har spenderats i Sitges med Toni, Marcel och Mayka. Väldigt roligt och mysigt. Söndagar är den bästa dagen, helt klart. Nu väntar min säng.

Är så trött så trött.. Fredagen blev väldigt lång. Först jobbade jag till halv nio, släpade mig hem med mängder av påsar. Böcker, mat, kläder, skor. De böcker jag fick med mig från bokmässan var, Lonely Planets Romguide till Toni som åker dit om någon vecka. Sedan tog jag: "El palacio de la medianoche" av Carlos Ruiz Zafón, "Once minutos" av Paulo Coelho, "Nada" av Carmen Laforet, "Nunca renuncies a tus sueños" av Augusto Cury, "El mundo de las palabras" av Steven Pinker.

Kom hem iaf, slängde mig i duschen och sedan gick jag och Toni till teatern på gatan bredvid. Torsdag, fredag och lördag har de improvisationsteater. Improooooofighters. Vansinnigt roligt, förutom när de gör vissa saker på katalanska. Efter det så cyklade jag ner till Stina och Marja på Coppelia där chefen har infört en ny promotion. Stinas snygga kompisar får gratis Mojitos om de kommer och sitter vid baren och hänger. Grym deal. Och jag räknas då med också, om nån tvivlar.. Efter Coppelia blev det Felini de saco och sedan hem till sängen vid sjutiden. Idag är jag inte pigg och Eva ringde just och frågade om jag ville jobba med henne på ett nytt ställe. Jag sa ja men är vansinnigt nervös för det är superposh och jag har ju faktiskt ingen koll över huvud taget. Jag kan räkna gångerna jag jobbat som bartender på mina två händer. Jag kan inga spritsorter.. usch.. och killen som anställde Eva säger att det är super Vip, superposh osv osv.. Jag måste klä upp mig det snyggaste jag kan och jag känner mig som skit. Roligt? nej.

fasen också.. igår, eller snarare i morse så la jag nycklarna någonstans och nu hittar jag dem inte. Jag kommer ju inte in igen om jag går ut, och jag måste handla.. hmm.. vad göra? På allvar, vad gör jag.. magdalena är inte hemma.. och jag MÅSTE handla. bla toapapper så det går ju inte strunta i det heller..

Tränade dubbelt idag igen men förstörde det lite med att smälla i mig två Magdalenas när jag kom hem. Muffins alltså. Är helt färdig, det kommer nog inte att bli så mycket bloggande de här dagarna. Är det såhär det är att jobba, hade nästan glömt. Jobbar dubbelt dessutom för jag försöker febrilt smöra in mig så att jag kan få in en fot på förlaget jag jobbar för. Det är Spaniens största förlag och mängder av underliggande förlag. Många jobbchanser.

Toni oroar sig över att det var 8 grader i Sthlm. Det är nu tre år sedan jag var i Sverige i oktober månad. Hur är det egentligen? Det är väl ganska härligt ändå? Kall frisk luft, färgrika träd? Det är så jag har sålt in det..

Rehnen kommer till Stockholm!

Bokmässa. 14 timmar första dagen. Jag ser i kors. Idag har jag monterat hyllor, organiserat böcker och åkt taxi över halva stan för att leta reda på försvunna böcker. Bättre än normalt då man inte gör någonting. Nu ikväll var det invigning på mässan och prinsen Felipe och frugan Leticia kom och fick böcker från vårt mässtånd.. Hon får mycket skit denna prinsessa ska jag säga. En journalist som dessutom varit gift, inte poplulärt här.

Vore kul om Carlos Ruiz Zafón kom dit någon dag, han ligger nämligen på förlaget jag jobbar för. Vindens skugga måste ni läsa om ni inte redan är en av de typ 9 miljonerna som redan läst den.

En oväntad vändning i mitt och Tonis förhållande. Vi hittade nämligen biljetter till Stockholm! Det ska bli så roligt att resa med honom. Få visa mitt land. Nu får det fasen inte regna den 17-22 oktober. Är helt färdig nu och måste hoppa i säng. Har en massa att berätta om baren jag jobbade på igår men jag tar det imorgon. Om jag orkar efter bokmässan, blir nog sent.

Provade på stepp idag på gymmet. Det var kul men jag blev inte så trött så jag styrketränade och sprang efteråt. Flitig lisa.

Bokningen gick inte igenom så vi fick inte de billiga biljetterna. Jag är ganska ledsen måste jag erkänna. Vacker höstweekend i Stockholm med röda och gula träd, jacka och halsduk.

Det värsta med att vara fattig? DET ÄR SÅ J*VLA TRÅKIGT!