Smutsiga gatan

Jag var tvungen att åka ner till centrum för att gå till doktorn. Det känns som om jag haft semester från Barna ett tag och att jag nu var på upptäcksfärd i min stad igen. Jag tog metron till Jaume 1 och promenerade upp mot Plaza st Jaume. Sedan vidare mot pl Trippy.Trippy var helt nersläckt och polisbilar stod uppställda så plazan var tömd på knarkare och uteliggare. Såg väldigt öde och fridfyllt ut, lugnet före stormen kanske. För stormar gör det alltid på trippy. Nu känns det väldigt konstigt att jag spendarade dag ut och dag in där de första månaderna i Barcelona. Vi satt alltid på uteserveringen eller inne på Oviso. Morgonkaffé (till Ingrid och sara då), Lunch, kvällsöl. Varenda dag. Nu känns allt så trasigt, eländigt, sorgligt och sunkigt. Jag kan inte fatta att jag vande mig så snabbt med alla uteliggare och knarkare, alla förnedrande ord och äckliga förslag som kastas mot en. Nu skulle jag inte för en sekund byta och flytta ner till Gotico igen. Jag skulle bli tokig på en dag, det är som en annan värld där nere. Utan respekt. Speciellt utan respekt för blonda tjejer.

Men det är inte bara elände i Gotico. Det är vackert så in i norden, som hela Barcelona är. Första veckan jag var här så kände jag jag inte en enda person så det enda jag gjorde var att promenera runt ensam hela dagarna och kvällarna och titta på alla husen och i alla gränder. Då blev jag, liksom nu, helt förstummad över hur vackert det är. Och jag känner mig fortfarande lika lyckligt lottad över att vara här.

Efter mitt Goticobesök gick jag över Via laietana mot Born för att möta upp med Mette. Hon, Pauline och lilla doggen satt och drack kaffé/öl på en uteservering på Passeig de born. Det är lustigt hur olika kvarteren är trots att de ligger så nära varandra. Born är mysigt. Jag bodde där hela förra sommaren och 2 månader förra hösten. Men Gracia es lo mejor. Helt klart bäst so far. och so far är tills jag flyttar hem.
Jag och Mette gick en sväng upp mot Calle Princessa för att se om min restaurang öppnat än, de hade den inte. Väldigt konstigt. Det är trist för jag saknar mina gamla arbetskamrater och jag har knappt träffat någon av dem på 3 månader nu.
metteMette

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback