Mjuka klappar i år.

Sprang runt som en illröd räv i ett par timmar och i sista butiken så tittade butiksbiträdet på mig och undrade hur jag egentligen mådde, om jag var ok. Han verkade helt orolig, vilket inte var så konstigt när jag senare såg mig själv i en spegel. Med rosa ansikte och glans i blicken var det dags att ta cykeln hem. Nu fattas bara mamma och lillebrors klappar. Duktig konsument.

Ikväll har jag sett finalen på årets americas next top model. Jag grät som vanligt. Det går inte att se en enda final utan att gråta krokodiltårar. Erkänner. Nu sitter jag och ser Idol trots att jag är tröttare än på länge. Det är bara en dag kvar i espain innan 14 timmarsresan hem. Längtar efter saga och reuben och august.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback