kärlek

Jag har under helgen funderat lite på varför man aldrig pratar om manlig intuition? Den är ju uppenbarligen lika stark som den kvinnliga, bara lite annorlunda. Killar verkar ha någon slags radar som talar om exakt hur långt ifrån sig de kan släppa sin tjej. Sedan när de är precis på gränsen till att gå så drar de in henne igen. Med söta ord och fina gester virar de in en. Eller hur? Fattar ni vad jag menar? Det är som att kärlek inte är värd något förrän den är på väg att förloras.

Visst är kärlek ett vansinnigt vackert ord förresten. Finare är love och amor helt klart.

Kommentarer
Postat av: Jerry

Det var ju det här inlägget jag ville komentera på egentligen!

Jag tror inte att män ser på det hela som ett medvetet spel - även om det säkert upplevs så utifrån.

Jag tror att det hela är ganska enkelt. Män gillar en lyckad jakt, men känslan klingar av rätt snabbt. När känslan klingar av försvinner engagemanget och kommer inte tillbaka förrän det blir dags för jakt igen.

Det finns alltså ingen uttänkt strategi bakom detta, bara primala instinkter som ganska enkelt kan kontrolleras:

När du väl har lyckats fånga en mans intresse, låt honom aldrig någonsin känna sig för säker på sin sak och - vips - så har du en man som kommer att ägna resten av sitt liv åt att jaga dig och bara dig.

Postat av: magdalena

Tack! Jag tror inte heller att det är ett medvetet spel men det är ju uppenbarligen så ni fungerar.

Ska försöka leva efter din teori men för mig personligen
blir det svårt. Jag har en förmåga att få min pojkvän att alltid känna sig säker på mig, även i situationer där han kanske borde oroa sig lite =)

Svårt det där..

2008-02-05 @ 00:35:22
URL: http://magdalenita.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback